Archive | juli 2014

Allergi – en funktionsnedsättning

För ett tag sedan hade jag en ganska så intensiv diskussion på FB gällande det här med allergier. Min åsikt är att matvaruhandeln och restauranger/caféer har ett ansvar att se till att så många människor som möjligt kan använda sig av deras faciliteter och det dom erbjuder, även människor med funktionsnedsättningar. Detta följs ju faktiskt till viss del, antar att ni alla någon gång sett en rullstolsramp, eller en hiss. Genom att göra sina lokaler mer lättillgängliga för människor med funktionshinder så ökar företagarna med all sannolikhet sin omsättning då dom inte utesluter dessa människor. Allergiker blir dock ofta väldigt socialt begränsade och hamnar därför lätt i utanförskap. Skulle man resonera på samma sätt gällande människor med fysiska funktionsnedsättningar, ex rullstolsburna, skulle resonemanget gå något såhär: ”nämen varför ska vi rullstolsanpassa vår restaurang/vårt cafée? Rullstolsburna tycker ju ändå inte om att äta mat!”.

Men vet ni vad företagare, allergiker ÄLSKAR att äta mat. Finns det något man som födoämnesallergiker vill kunna njuta av är det ofta just mat. Att kunna gå på en restaurang utan att ha suttit i telefon i timmar med en ytterst förvirrad personal innan man vågar sig ut och äta är PRECIS det man längtar efter. Att kunna vara som en ”vanlig” människa. Och vet man att en viss restaurang/café har full koll på innehåll och allergier vallfärdar man nästan dit ”yes, tre timmars efterforskning kan nu spenderas på roligare saker istället!”.

Men sedan finns det ju faktiskt funktionsnedsättningar som inte syns, inte hörs eller inte alls är tydliga föräns något allvarligt inträffar. Jag pratar om allergier. Du kan med blotta ögat oftast inte se om en person är allergisk eller inte, det hörs inte att en allergisk person kommer gående. Denna info står på 1177:

”Allergier, psykiska funktionsnedsättningar och hörselnedsättningar är exempel på osynliga funktionsnedsättningar.”

Att ha en osynlig funktionsnedsättning är väldigt begränsande och utmattande. Att hela tiden få kämpa för att bli tagen på allvar, respekterad, ej hamna i utanförskap – en daglig kamp som kräver mod och styrka.

Jag kan räkna upp otaliga gånger då jag försökt gå på café/restaurang med dottern och vi fått spendera dom första 20 minuterna med att försöka förklara skillnader mellan laktosfritt och mjölkfritt för personalen. Att personalen sedan ofta inte heller har någon aning om innehållet i det dom säljer är skrämmande. Det är som att säga till en rullstolsbunden: ”jomen vi har en utgång, där borta, jag vet inte om det är en handikappramp där men du kan ju alltid prova!”.

Ett annat exempel är när mannen nyligen var på restaurang och försökte sig på att få reda på innehållet i marinaden till kyckling. Servitrisen kom tillbaka från köket: ”ja i marinaden är det bl.a. salsa…”. SALSA ÄR INGEN INGREDIENS!!!

Förstår ni handlare/restaurangägare/caféägare hur stor del av befolkningen ni stänger ute när ni inte har koll på ens de vanligaste allergierna? Hur mycket av omsättningen som går förlorad? Att mötas med en stor suck och himlande ögon är inte något man längtar efter när man ska på restaurang med 4-åringen och man frågar efter innehållet i maten SÅ ATT HON INTE SKA BLI SJUK!!! Det hände mig senast för någon dag sedan och jag blir lika irriterad och ledsen varje gång.

För mig är det viktigt att dottern inte hamnar i något slags utanförskap pga sina allergier. Det betyder att vi gång på gång besöker både caféer och restauranger – man kan inte ha picknick varje gång man ska äta – med hopp om att ”den här gången kommer dom att ha koll!”.

”Vanliga” familjer stressar ibland över att planera sommarsemestern: ”vart ska vi, vad får det kosta, hur länge ska vi vara borta” etc. Är man en familj med allergier går planeringen ofta istället till såhär:

1 – Vart skulle vi vilja åka?

2 – Vi spenderar x antal timmar med att försöka få kontakt med ”vartvinuska”, för att reda ut om det finns fika/glass/mat/snacks som passar våra allergier. Oftast kan vederbörande inte svara på detta, eller så orkar dom helt enkelt inte engagera sig, och säger ”tyvärr kan vi inte tillgodose era behov vad gäller mat, men ni är varmt välkomna ändå!”

3 – Börjar om på punkt 1….

Exempel: vi bad om info från Furuvik och mailade dom våra allergier (dottern: mjölk, ägg, vete mannen: soja, kokos, nötter, mandlar). Dom rekommenderade thairestaurangen. Need I say more…

Jag begär inte att allt ska allergianpassas för alla, jag tycker dock att det ligger på företagens ansvar att ha allergiinformationen lättillgänglig så att personal (samt kunderna!) lätt kan komma åt denna, gärna via webben så att efterforskningarna innan ex. semestrarna går snabbare och smidigare, man ska ju hinna semestra också…

Ett nytt lagförslag är på gång. Idiotiskt tyckte jag från början, klart dom ska ha koll på och kunna informera om allt innehåll i maten. Men för att vända på det så kan man ju alltid hoppas på att det leder till att dom faktiskt har koll på dessa 14, idag finns det vanligtvis ingen koll alls…

Så, handlare/caféägare/restaurangägare samt personal på dessa ställen -> SKÄRPNING! Stäng inte ute människor med det osynliga handikappet ”allergier”. Det borde vara en självklarhet, om inte en skyldighet, att ha koll på innehållet i maten. Det är faktiskt människors liv det handlar om!

20140729-001532-932419.jpg