Konsten att räcka till

Dagen har spenderats med information till förskolepersonal, läkarbesök, telefonsamtal till HC för att vänta på att bli uppringd så att jag kunde boka in ett samtal med läkaren som behöver skriva ett läkarintyg som FK kräver till vårdbidraget, ifyllnad av ansökningsblanketter, försöka laga mat till två familjemedlemmar med korsallergier, allergistäda huset, research för att hitta recept och matvaror som passar allergierna som rör sig i vårt hus, research för att se om tandkrämen och pollenmedicinen dottern använder innehåller mjölk/ägg (vilket dom tydligen kan göra), ringa/maila rektorn för förskolan för att begära att dom genomför Allergironden, prata med sköterska på HC för att boka in samtal med läkaren, svara på mail från rektorn gällande begäran om Allergironden, puh… Det är ju liksom inte så att man får informationen serverad på silverfat, inte ens den läkare som tog proverna verkade ha kunskap om vårdbidraget. Tydligen ska läkaren fylla i ett intyg som vi behöver ge till FK. Jag fick alltså idag (tillslut) boka en telefontid med henne för att informera henne om att vi behöver ett sådant. Borde inte det vara en självklarhet för henne att fylla i när allergi konstaterats?

Mitt i allt ska jag själv försöka komma ihåg att äta också, och vila, väldigt viktigt med vila då man är sjukskriven på 75% för hypotyreos tydligen…

HUR SKA MAN HINNA MED ALLT??? Den totala ”övertiden” för allt bara idag räknar jag till ca 5,5 timmar. Sedan var det även dags för ett arbetspass på kvällen så då var det bara att åka iväg.
Och när jag pratade med både FK och HC idag så kändes det som att jag blev väldigt ifrågasatt VARFÖR jag skulle ansöka om vårdbidrag. Ska det behöva vara så? Det känns som att man är den första i historien som har barn och man med allergier, allergier som dessutom korsar varandra. Och medicinen som jag äter gör mig så trött så allt tar liksom längre tid bara för det också, hjärnan måste hinna samla sig. Åsså alla tankar som mal om att ”vad skulle vi kunnat göra för att förhindra allergierna”, ”har vi varit ouppmärksamma föräldrar som bara jobbat hela tiden”, ”vad ska jag lägga tiden på?”.

Just det där om vad man ska lägga tiden på är förjävligt måste jag säga. Nej, ingen av familjemedlemmarna har dött (ännu..), men dom mår heller inte bra och med den info och vetskap vi nu har om allergierna så förstår man mer och mer av symptomen och hur länge dom pågått. Nej ingen har dött, men att fortsätta som vi hittills gjort gör inte heller att dom blir bättre, snarare sämre, och hur blir vår familjesituation då? Det här handlar väl mycket om hur mycket man väljer att sätta sig in i och modifiera livet utefter rådande förutsättningar. Vi väljer att göra så mycket vi bara kan för att familjen ska må bra. Om det innebär att lusläsa alla innehållsförteckningar på allt hela tiden (även det man en gång köpt, innehåll ändras hela tiden så det som gick bra att äta förra veckan behöver inte fungera idag) och googla alla ingredienser som man inte vet vad som är, ja då får det vara så. Så viktig är vårt barns hälsa.

Jag blir rädd när jag läser om föräldrar som blivit utbrända pga allt trassel iom barns uppdagade allergier. Utbrändhet har vi redan gått igenom tre gånger de senaste två åren så där vill vi inte hamna igen.

Tips någon?

20140505-201932.jpg

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s